Till att börja med tilltalade själva konceptet Twilight aldrig någonsin mig. Medan jag gillar romans i mina filmer och böcker, stilla undrandes varje gång varför ingen avgudar mig (en massa människor avgudar mig), har jag aldrig haft någon fallenhet för fiktion som enbart handlat om romans och fokuserat på inget mindre än det. Vilket leder oss till det mest grundläggande problemet Twilight har; i stället för att följa en utarbetad story, böjer sig storyn efter att saker ska vara så "romantiska" som möjligt. Och med "romantiska" menar jag det som en femåring i retardhjälm skulle säga det; "Romantiblurghblurghaaaaww." Det är då man vet att det är dags att slänga bort sin bukett med rosor och hoppa ut ur fönstret till personen man gillars sovrum, vilket man bröt sig in i eftersom att det är "romantigawwww är det där en kaka?"
Eftersom att jag har en fallenhet för diagram, och skulle ha sex med dem om det var möjligt, har jag skapat ett för ditt nöje. Om du undrar varför diagrammet ser mindre fantastisk ut, är det för att paint var för komplicerat för mig.
Och här är hur en riktig storystruktur ser ut;
Jag vet att jag är långt ifrån den första personen som påpekar dessa brister i Twilight. Chansen finns dock att jag är den första personen du gillar som gör det, och om inte, och om du fortfarande underhålls av Twilight... eh, lade du märke till att han glittrade? För att jag lade märke till att han glittrade.
Och, grabsen, jag säger inte att ni inte har rätt att vara glittrande, räddandes flickor från att bli våldtagna och påkörda av bilar. För all del, lev ditt liv på det sättet om du så önskar. Det är en bra sak om du vill ha tillgång till flickornas gylf/bh-spänne. Bara var inte den typen av person som en galen amerikansk småbarnsmamma och religiös fanatiker skulle kunna skriva en hel bok om. Men att bete dig som Edward Cullen i verkliga livet kommer leda till en återvändsgränd. En bakom lås och bom. Hur vet jag det? Jo, tillåt mig att introducera mig själv, mitt namn är Jabba the Hutt...
