Hanna tycker att hon är korkad, det är därför som hon inte uppdaterar. Eftersom att jag inte kunde komma på någonting som motbevisade hennes föreställning efter det att hon gått in i bommar, fått för sig att Dumbledore verkligen existerar och lekt burken utan att inse att hon var topless hela tiden, kunde jag inte protestera och ljuga om att hon visst var smart. Jag uppdaterar för att jag måste aktivera mig varje sekund. Det, plus att jag måste varva ner och skriva av mig efter alla mina kriminella aktiviteter under dagen. Just det, kriminalitet! Sådant brukar ju folk tycka är spännande. Varför tar jag då inte och berättar om min tokiga vardag där alldeles för mycket händer? En vardag där jag gör mig skyldig till fler brott än vad de flesta andra yrkeskriminella kan lägga till på sitt brottregister efter en hel livstid. Om du var som jag, med samma makt och genialiska sinne, skulle du bada i pengar, droger, lycka och det sekret som är det ofrånkomliga resultatet av umgänge med manliga prostituerade.
Bilden ovanför illustrerar naturligtvis inte mig själv. Jag skulle nämligen aldrig kunna sättas dit. Jag försvinner alltid spårlöst. Jag utför varje brott oklanderligt. Bara idag har jag hunnit med följande; rån av guldbutik, sprängt min skola i luften, kapat ett flygplan, smugglat in 568 liter vodka av "full-på-alla-fel-sätt"-varianten, kapat tunnelbanan (de körde för långsamt, vad kan jag säga?), frigjorde fem av mina inlåsta tjyvarkamrater och störtade en hel nazistisk underjordisk organisation. Allt på egen hand. Det där sistnämnda var brottsligt, men nog är jag något av en folkhjälte på grund av det. Snälla, tona ner ditt ihärdiga applåderande, det understryker bara hur patetisk du är jämfört med dig. Så vänta med de stående ovationerna. Jag tänker först och främst på ditt eget bästa.
Nåja, så här började dagen; med ett tunnelbanekap! Jag tog upp min AK-47 ur ryggsäcken, fick ett par irriterade blickar, och såg till att kliva in i förarvagnen. Av naturliga skäl skrämde detta slag på stackaren där inne. Men jag fick honom att öka farten, det gjorde jag allt. Jag var framme vid skolan på nolltid. Men eftersom att jag inte är så värst förtjust i skolan, som de flesta ungar, planterade jag en bomb där och gick ifrån i slow-motion samtidgt som jag satte på mig mina solglasögon för attskydda mig från ljuset. En del elever gick åt, men ni vet hur det är. Det är minst dubbelt om många som skolkar som det verkligen fanns inuti byggnaden, så mitt samvete är lika rent som metamamfetamin när det är som bäst. Efter det frigjorde jag fem av mina vänner som satt inne, så att vi skulle kunna utföra rån tillsammans som på den gamla goda tiden. Det hela var mycket trevligt. Sedan åkte vi Gran-Canaria fram och tillbaka, där vi kapade planet bara för att få gratis dinkar och en väldigt fin choklad jag hittade i flygplanskatalogen. Fast den andra gången hade ett par terrorister tänkt ta över, så vi knäppte dem. Vissa passagerare var besvärade över att behöva resa hela vägen med lik i mittgången, men jag förstår inte vad problemet är? Herregud, lite mer tid för förruttnelse krävs det ju liksom innan de börjar lukta.
I alla fall, så var det så att jag också störtade en Nazistorgansiation. Det kanske inte var så mycket en nazistorganisation, som det snarare var ett gäng med ungdomar i min egen ålder som hade misstänkt kort hår, lite för strikta uniformliknande kläder och antydan till mustasch på en av dem. Ni måste förstå att jag egentligen var upptagen, jag diskuterade ju transporten av 568 liter vodka, och så bara försöker de kommunicera med mig. En av dem visslade på mig så fort jag vände ryggen till! Jag har förståelse för att de flesta vill uttrycka sig med musik så ofta som möjligt, för konstnärlighetens skull, men vilket salt i såren det där var för mig! Jag som inte kan vissla! Och så påminner han mig om det! Nåväl, eftersoma att jag fortfarande hade min AK-47 lär killen aldrig mer kunna vissla igen.
I alla fall, om du är intresserad av några hundra liter vodka, hör av dig till mig.
//Caroline
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar