Varför du inte borde gilla Twilight

Medan det är sant att alla har rätt till sin egen åsikt, har jag å andra sidan ett ego som antagligen skulle se ut som Jabba the Hutt om det skulle förkroppsligas av något. Jag säger inte att jag har en vidrig utomjordisk maffiaboss mentalitet, men jag har en vidrig utomjordisk maffiaboss mentalitet. Vilket är varför du borde tycka som jag.

Till att börja med tilltalade själva konceptet Twilight aldrig någonsin mig. Medan jag gillar romans i mina filmer och böcker, stilla undrandes varje gång varför ingen avgudar mig (en massa människor avgudar mig), har jag aldrig haft någon fallenhet för fiktion som enbart handlat om romans och fokuserat på inget mindre än det. Vilket leder oss till det mest grundläggande problemet Twilight har; i stället för att följa en utarbetad story, böjer sig storyn efter att saker ska vara så "romantiska" som möjligt. Och med "romantiska" menar jag det som en femåring i retardhjälm skulle säga det; "Romantiblurghblurghaaaaww." Det är då man vet att det är dags att slänga bort sin bukett med rosor och hoppa ut ur fönstret till personen man gillars sovrum, vilket man bröt sig in i eftersom att det är "romantigawwww är det där en kaka?"

Eftersom att jag har en fallenhet för diagram, och skulle ha sex med dem om det var möjligt, har jag skapat ett för ditt nöje. Om du undrar varför diagrammet ser mindre fantastisk ut, är det för att paint var för komplicerat för mig.

 Etc. Ni vet hur det fortsätter. Med andra ord; det finns ingen riktig story, allt som händer i "sagan" är där för att förstärka "romansen". Saker slängs slumpmässig in i händelseförloppet och vi som publik förväntas acceptera konceptet att dessa människor älskar varandra mer än... fuck, alla andra människor på jorden, bara för... bara för att? Bara för att författaren säger så.

 Och här är hur en riktig storystruktur ser ut;



Jag vet att jag är långt ifrån den första personen som påpekar dessa brister i Twilight. Chansen finns dock att jag är den första personen du gillar som gör det, och om inte, och om du fortfarande underhålls av Twilight... eh, lade du märke till att han glittrade? För att jag lade märke till att han glittrade.

Och, grabsen, jag säger inte att ni inte har rätt att vara glittrande, räddandes flickor från att bli våldtagna och påkörda av bilar. För all del, lev ditt liv på det sättet om du så önskar. Det är en bra sak om du vill ha tillgång till flickornas gylf/bh-spänne. Bara var inte den typen av person som en galen amerikansk småbarnsmamma och religiös fanatiker skulle kunna skriva en hel bok om. Men att bete dig som Edward Cullen i verkliga livet kommer leda till en återvändsgränd. En bakom lås och bom. Hur vet jag det? Jo, tillåt mig att introducera mig själv, mitt namn är Jabba the Hutt...

Hur man kommer undan med saker

Det är väl inte mer än passande att jag diskuterar ovanstående rubrik, med tanke på att den borde relateras till innehållet som en frisk, vettig människa skulle gjort. Som redan är känt stämmer den beskrivningen inte in på mig, däremot tänkte jag göra någonting udda och pröva hur det är att inte svamla om komplett nonsens. Så den här gången får vi en nästan strukturerad artikel! (Nej. Nej, det får vi inte, jag har redan fuckat upp det ser jag, det här är fullkomligt nonsens.)

Okej, vidare till ämnet. Jag kommer inte alltid undan med saker, det gör jag inte. Men jag har lyckats vara en fullkomligt vettlös galning majoriteten av mitt liv, och det finns trots det människor som gillar mig. Och det är ungefär de enda kvalifikationerna jag har för att lära ut ämnet, så ja... Well, this is awkward. Jo, det, plus att jag är en mästerkriminell som jag skrev om i den förra artikeln för 3.142* år sedan. Faktum är att jag är så dödligt charmig och duktig på att slingra mig ur saker att jag brände ner ett barnhem för föräldralösa förra veckan, och allt folk sa var; låt henne vara, hon har haft en tuff vecka. Och det är ju inte så att det finns några föräldrar som kommer sakna barnen, eller hur? Faktum är också att det är så att om man inleder en mening med "faktum är", så får man folk att lita på en 31.42 %** mer. Så jag har dig redan på min sida, har jag inte? Dags för underrubriker!

1. Le och bete dig som om du inte vet bättre så fort du gör ett misstag

Kolla, ett foto på dig och din familj!

Faktum är att jag inleder den här meningen med "faktum är." Det finns en stor chans att du är en galen idiot. Den slutsatsen drar jag eftersom att jag vet att du är en människa. Som den galna idiot du är, känns det inte mer än troligt att du faktiskt inte vet bättre när du gjort ett misstag. Hade du vetat bättre, hade du ju inte gjort misstaget, eller hur? Men tanken är att få dig att verka så ynklig, värnlös och patetisk att ingen möjligtvis kan skylla på dig. Så klistra på ett fårleende.

2. Var ärlig

Kolla, det är en bild på mitt hjärta!

Det här är faktiskt ett dödligt vapen. Det är fullkomligt genialt, och jag ska förklarar det för dig alldeles snart, jag tänkte bara slösa din tid lite till genom att skriva de här orden du läser nu, som inte har ett skit med saken att göra och som på ett väldigt effektivt sätt lyckas ta död på flytet i texten. På det vill jag bara tillägga; Asgfghjjthjkk. Tack. I alla fall, så gör ärlighet dig till väldigt, väldigt omtyckbar. Och om du är omtyckbar, då jädrar, då kan du ta dig ur knipor. Sak nummer två som gör den här metoden så briljant är att när en obehaglig sanning väl uppdagats, finns det en gräns för hur mycket folk orkar bryr sig. Ditt misstag verkar oändligt stor fram tills alla korten lagts på bordet, då folk kommer skylla på dig i tre sekunder varpå du tar smällen, Sedan kommer de gå vidare i sina liv, eftersom att folk faktiskt är väldigt, väldigt, väldigt fokuserade på sig själva, och inte dig. Och så kan du alltid slå till med den här gamla klyschan; jag var i alla fall ärlig. Uttnyttja det till max.

3. Snacka och ljug så att det visslar om det






Den här vägen leder till korruption 
 
Om du inte har en särskild fallenhet för det här skulle jag aldrig rekommendera det. Det här är den ultimata nödlösningen. Och du och jag är ju inte ondskefulla, eller hur? Jag sa upp min kontakt med Sauron för länge sen. Du vet i Grinchen när hans hjärta växer ett par storlekar? Ja, det hände mig när jag råkade rädda en insekt från att drunkna i poolen. Att ljuga är inte för mig. Att snacka däremot, det är en annan femma. Det är dock extremt svårt att göra.. Jag har fortfarande inte räknat ut det. Nu måste jag gå, någon med ett distriktsnummer från Mordor ringer på mobilen, och ni vet hur känsligt det är för dem att man inte svarar direkt.

*Med reservation för cirkulära felaktikgheter
**Med reservation för fullkomliga lögner

Inuti hjärnan på en mästerkriminell

Hanna tycker att hon är korkad, det är därför som hon inte uppdaterar. Eftersom att jag inte kunde komma på någonting som motbevisade hennes föreställning efter det att hon gått in i bommar, fått för sig att Dumbledore verkligen existerar och lekt burken utan att inse att hon var topless hela tiden, kunde jag inte protestera och ljuga om att hon visst var smart. Jag uppdaterar för att jag måste aktivera mig varje sekund. Det, plus att jag måste varva ner och skriva av mig efter alla mina kriminella aktiviteter under dagen. Just det, kriminalitet! Sådant brukar ju folk tycka är spännande. Varför tar jag då inte och berättar om min tokiga vardag där alldeles för mycket händer? En vardag där jag gör mig skyldig till fler brott än vad de flesta andra yrkeskriminella kan lägga till på sitt brottregister efter en hel livstid. Om du var som jag, med samma makt och genialiska sinne, skulle du bada i pengar, droger, lycka och det sekret som är det ofrånkomliga resultatet av umgänge med manliga prostituerade.

Bilden ovanför illustrerar naturligtvis inte mig själv. Jag skulle nämligen aldrig kunna sättas dit. Jag försvinner alltid spårlöst. Jag utför varje brott oklanderligt. Bara idag har jag hunnit med följande; rån av guldbutik, sprängt min skola i luften, kapat ett flygplan, smugglat in 568 liter vodka av "full-på-alla-fel-sätt"-varianten, kapat tunnelbanan (de körde för långsamt, vad kan jag säga?), frigjorde fem av mina inlåsta tjyvarkamrater och störtade en hel nazistisk underjordisk organisation. Allt på egen hand. Det där sistnämnda var brottsligt, men nog är jag något av en folkhjälte på grund av det. Snälla, tona ner ditt ihärdiga applåderande, det understryker bara hur patetisk du är jämfört med dig. Så vänta med de stående ovationerna. Jag tänker först och främst på ditt eget bästa.

Nåja, så här började dagen; med ett tunnelbanekap! Jag tog upp min AK-47 ur ryggsäcken, fick ett par irriterade blickar, och såg till att kliva in i förarvagnen. Av naturliga skäl skrämde detta slag på stackaren där inne. Men jag fick honom att öka farten, det gjorde jag allt. Jag var framme vid skolan på nolltid. Men eftersom att jag inte är så värst förtjust i skolan, som de flesta ungar, planterade jag en bomb där och gick ifrån i slow-motion samtidgt som jag satte på mig mina solglasögon för attskydda mig från ljuset. En del elever gick åt, men ni vet hur det är. Det är minst dubbelt om många som skolkar som det verkligen fanns inuti byggnaden, så mitt samvete är lika rent som metamamfetamin när det är som bäst. Efter det frigjorde jag fem av mina vänner som satt inne, så att vi skulle kunna utföra rån tillsammans som på den gamla goda tiden. Det hela var mycket trevligt. Sedan åkte vi Gran-Canaria fram och tillbaka, där vi kapade planet bara för att få gratis dinkar och en väldigt fin choklad jag hittade i flygplanskatalogen. Fast den andra gången hade ett par terrorister tänkt ta över, så vi knäppte dem. Vissa passagerare var besvärade över att behöva resa hela vägen med lik i mittgången, men jag förstår inte vad problemet är? Herregud, lite mer tid för förruttnelse krävs det ju liksom innan de börjar lukta.

I alla fall, så var det så att jag också störtade en Nazistorgansiation. Det kanske inte var så mycket en nazistorganisation, som det snarare var ett gäng med ungdomar i min egen ålder som hade misstänkt kort hår, lite för strikta uniformliknande kläder och antydan till mustasch på en av dem. Ni måste förstå att jag egentligen var upptagen, jag diskuterade ju transporten av 568 liter vodka, och så bara försöker de kommunicera med mig. En av dem visslade på mig så fort jag vände ryggen till! Jag har förståelse för att de flesta vill uttrycka sig med musik så ofta som möjligt, för konstnärlighetens skull, men vilket salt i såren det där var för mig! Jag som inte kan vissla! Och så påminner han mig om det! Nåväl, eftersoma att jag fortfarande hade min AK-47 lär killen aldrig mer kunna vissla igen.

I alla fall, om du är intresserad av några hundra liter vodka, hör av dig till mig.

//Caroline

Träffa Xzhibitt Ae

Jag snubblade över ett gäng videos bestående av konspirationsteorier, och stötte på den gamla hederliga om att ett UFO kraschade i Roswell 1947. Känn dig fri att googla detta. Så, med andra ord föll ett ämne att prata om ner i mitt knä, mycket som hur en komet faller ner på jorden.

Tänk om... vi verkligen besöks av utomjordingar? Här är en ännu bättre fråga: Hur skulle de se på människor?

Vi människor är ett gäng med skitstövlar och slynor, och vi vet det. Dessutom tenderar vi att klaga på detta faktum rätt ofta, utan att någonsin egentligen göra några större ansträngningar för att förbättra oss. Det är liksom alltid "fel på alla andra", om ni förstår vad jag menar. Vi har våra upp och nedgångar, och så länge vi inte befinner oss i en större kris brukar vi vara rätt trevliga och sötnosiga. Kanske är det så att vi ger oss själva lite för lite beröm; så hemska är vi väl ändå inte? Vad är så dåligt med att vara skitstövlar och slynor, när det kommer till kritan? Vi har fortfarande många positiva egenskaper trots det. Vi har förstört mycket, men vi har antagligen byggt upp ännu mer. Eller säger jag allt detta för att jag vill tro något gott om min egen djurart, eftersom att jag trots allt faktiskt tillhör den? Turligt nog stötte jag på en utomjording i en bar bara häromdagen, och han har gått med på att gästblogga om sin uppfattning av mänsklighet. Jag välkomnar dig, Xzhibitt Ae.

Tack så mycket, vackra och alldeles underbara Caroline! Det är altid lika svårt för mig att ta ögonen ifrån din skönhet. Låt mig berätta att det första som slog mig när jag kraschade här för femtio år sedan var hur pass vacker er natur är. Där jag kommer ifrån, planeten Faar Awaiz, är allt gjort av stål och svart sten. Vad jag inte gillar med den här planeten är hur jag blev arresterad nästan omedelbart efter min krash- trots att jag inte brutit mot någon lag! Den amerikanska regeringen spärrande in mig direkt och alla mina böner och protester var till ingen nytta. Självklart fick detta mig till att betvivla era vänskapliga avsikter. Ni sa att ni inte ville mig någonting ont, men betedde er som om ni menade den raka motsatsen. Det ska förtydligas hur vår egen ras är; ärlig, fredlig, godtrogen, och intelligent. Nästintill perfekt, med andra ord. Vi skadar ingen. Vi lever för sann kunskap och kärlek. Det enda dåliga med mitt hem är vår brist på natur. Nu när jag tänker efter, är vi nog rätt grå och ensidiga. Mänsklighetens små exentriciteter verkade för oss först helt obegripliga. Att forska om er har varit en enda stor berg-och-dalbana. Det är först nu som vi kunnat dra några riktiga slutsatser, men ni lär nog förbli något av ett mysterium till tidens slut.

Wow, om inte ni är ni duktiga på att plundra så vet jag inte vilka som är det. Våldtäkter, misshandel, kidnappning, stöld, dråp och mord. Listan över fruktansvärda brott som utförs på regelbunden basis är lång. Jag trodde att mitt hjärta skulle slitas itu första gången jag såg det, och jag förstod då inte alls. Jag undrade hur ni kunde leva så. Skadade det inte själen något avskyvärt mycket?

Det är först idag, så många år senare, som ett ljus börjar gå upp för mig. Ni förstår inte heller varför ni gör dessa saker! Många önskar att de kunde räddas från att vara så dåliga. Ändå fortsätter de begå brott. Knasigt, eller hur?

Och sedan slog det mig... just hur tråkig våran egen perfekta lilla ras är. Sanningen är att ingeting någonsin händer. Det mest spännande jag någonsin upplevt är min krasch på jorden. Och vet ni vad mer? Jorden får mig att bry mig. Det finns en massa saker jag inte förstår, som varför ni fixar de dyraste prylarna och sedan spenderar år på att klaga över hur ert i-landsliv suger. Jag kommer aldrig förstå varför ni är så snabba med att sälja ut er själv, eller attackera andra. Men jag tror att det är er magi- att jag inte förstår. Och jag tror att samma sekund som jag nu skulle förstå, skulle magin också blåsas bort.

Långa romantiska promenader

Medan du gråtit dig själv tills sömns över de lögner jag intalat dig om vilka inlägg jag i framtiden tänkt göra, kommer ett helt annat inlägg om helt andra ämnen. Det är förståeligt att du känner dig sviken och kanske till och med hjärtekrossad, det är helt normalt att känna så. Det är synd och skam om jag förlorat ditt förtroende. Hur som helst har jag tyvärr inte tid att dalta med dig. Fast frukta icke! Jag har en alldeles utmärkt idé om vad som kan göras för att få dig att känna dig bättre än mig, vilket du troligen redan gör din snobbiga högburna arroganta operasjungande stureplansvevande kungaättling. Vad har du här att göra, har inte du champange att vaska och kokain att inta från badrumsgolv medan du fistpumpar och döper Victorias dotter och strular med någon så platinablond att man inte kan avgöra om hon hör hemma på stureplan eller donken?

Nu anländer vi vid poängen, själva inlägget i sig. Jag kallar det "ensam hobbyturk/skribent söker." Det är min alldeles egna kontaktannons, i min jakt på någon att värma min säng när jag inte kan värma den själv. Och min säng är alldeles för högt upp för min hund att nå. Visst, vi kan vara ihop, så länge jag inte behöver röra dig (jag är rädd för att röra vid andra då det känns som om de stjäl all min kroppsvärme. Här ges ingen kroppsvärme bort gratis!) Jag kommer dock att tvinga dig lyssna på massa egocentriskt svammel. Det är underhållande, jag svär bre. OBS. Uppmärksamma hur detta inte är en verklig dejtingannons, till din stora besvikelse om du nu skulle vara intresserad av mig. Ta det för det är: ett ändlöst drivande av allt och alla från min sida.

Hej! Jag är en tjej på nästan 18 år, men det brukar jag oftast glömma, så det är nästan irrelevant. Det händer att jag inte minns vilken månad eller datum jag är född, och det brukar fungera som en alarmklocka för att ta mina mediciner och så är allting bra igen och jag vet hur gammal jag är än en gång. Jag är en nästan-kvinna med många talanger som sträcker sig, men inte begränsar sig, till sådant som oftast uppfattas som fördelaktigt när man söker efter en livspartner. Bland dessa talanger finnes förmågan att gå mycket långa, romantiska strandpromenader. Jag är särskilt bra på dessa. Den delen där man sätter den ena foten framför den andra har jag lyckats finslipa till imponerande perfektion. Så länge inga hinder dyker upp längs strandkanten brukar jag inte ha några problem alls.

Ibland pussar jag på killar. Jag tror att jag gör det bra, om än lite slaffsigt. Jag har hört att sådant spelar en viktig roll i romantiska relationer, därför inkluderar jag detta. Även om jag helst bara vill göra sådant jag är helt hundra på, som strandpromenader till exempel. Dessutom har jag hört att sand ger en utomordentlig fotpeeling.

Jag hör mycket om att "ligga" med folk hit och dit. Eftersom att min hjärna är så gigantisk (eller var det megalomanisk?) har jag förstått att man ska "ligga" med den man är ihop med. Jag ska då informera herrn om att jag är fenomenalt duktig på att befinna mig i liggande position. Faktum är att jag gör det så ofta som möjligt, närhelst tillfälle dyker upp brukar jag kasta mig på rygg. Är jag "bra i sängen" då? Det beror på vem man frågar. Hanna, till exempel, tycker att jag stjäl alldeles för mycket täcke.

Så hörrudu, mannen, varför inte ta och kontakta mig om du är intresserad bre?

//Hood-Carro

Carro och hennes j*vla inlägg

Jag blir så frustrerad över Carros smarthet. Har någon av er någonsin orkat läsa hela hennes inlägg någon gång? nej trodde inte det. Men ifall ni har brist på liv eller tid över så gör det! kan lova ett gott skratt

Nu tack vare Carro senaste dunder inläggen har min besatthet av Justin Bieber kommit tillbaka. Fan ta dig Carro.

Det är inte det att jag gillar hans låtar sådär jätte mycket, det är han som är så sjukt söt som gör hela grejen. Okej jag kan erkänna, gillar en låt, men vilken tjej gillar inte One less lonely girl? Den är för söt

I'm gonna put you first

I'll show you what you’re worth

If you let me inside of your world

There's gonna be one less lonely girl

Men gud, blir helt kär igen... Fan

Hanna.

Det här börjar smula ut

Trots att jag lever ett liv där inte en endaste ynka spännande händelse går att skymta borta vid horisonten har blogguppdateringarna inte varit många. Om man inte visste bättre skulle man kunna tro att jag har ett liv. Sanningen är att det är svårt att komma på något random att skriva om, eftersom att jag oftast brukar vilja få till en poäng. Så då gör vi precis tvärtom, dårå. Jag ska anstränga mig för att få till en så poänglöst uppdatering som möjligt. Jag tänker göra det här till mer poänglös läsning än en bok full med Justin Biebers sångtexter. Är det möjligt? Självklart är det möjligt. Never say never!

Visste du att måndagar är den dag flest självmord sker? Lyckligtvis är det fredag, vilket innebär att man kan ta livet av sig och vara hipster på en och samma gång. Jag skulle kalla det för dubbel-win. En säckpipa gjordes från början av skinnet från dött får. Hela skinnet. Det finns inte en chans att du någonsin kommer att ha nytta av att kunna det där. Nej, du kan inte använda det som en raggningsreplik.

Låt oss gå igenom vilka blogginlägg jag planerar att skapa i framtiden? Jag skulle kategorisera det som extremt poänglöst, eftersom att du ändå lär få reda på det när de blogginläggen väl dyker upp. Dessutom kommer det irritera dig eftersom att du önskar att jag hellre verkligen gjorde de blogginlägget istället för att tvinga dig till att läsa det här skitsnacket. Vid det här laget gissar jag att du fortarande läser bara för att du gillar min "textröst" och jag har blivit ett typ av sällskap för dig. Det är som om vi är bästisar. Jag torterar dig, du ser upp till mig. Vår relation är som en känslig, vacker blomma: den växer långsamt och vissnar alldeles för snabbt på grund av att jag övergöder relationen med bullshit.

Planerade blogginlägg:

-Hur man är en gangster

-Hur man blir vetenskapligt snygg (del 1 av "Årets Uppdrag")

-Hur man blir vetenskapligt charmig (del 2 av "Årets Uppdrag")

-Hur man blir vetenskapligt smartare (del 3 av "Årets Uppdrag")

-Hur man lyckas skriva poänglösa saker och ändå underhålla folk mellan 1-5 minuter

-Dissekerande av låttexter (jag önskar innerligt att jag stavadade 'dissekerande' rätt, det skulle betyda mycket för mig)

-Nu skriver jag bara saker för att jag fastnade i att göra en lista

Jag har en dröm om att det en dag ska löna sig att vara den jag är: ett osammanhängande, sarkastisk, arrogant charmtroll, vilket lustigt nog inte prisas med guldstjärnor av mina medmänniskor. I stället får folk för sig att det är något fel på mig. Now, that shit aint right. Du skulle bli förvånad över att höra att jag inte badar i tusenlappar, vilket jag fram tills för några veckor sedan inte ens visste existerade, och nu är vi inne på absurt irrelevanta områden.

Vänta, är det en låt jag hör någonstans i bakgrunden i denna texts konstruerade paralleluniversum som bara existerar om båda parter, skapande och mottagande, går med på det? Hör ni det också? Det låter som... Baby, baby, baby oooooh! Dammit, Justin, not now!

Var var jag? Just det: absolut ingenstans! Och innan du börjar fråga dig själv varför någon någonsin skulle få för sig att det är en bra idé att publicera ett inlägg där man framställer sig själv sm en idiot har jag lite statistik över själva inlägget som behöver granskas, vackra läsare:

För mig har det alltid stått mellan att skriva och rita eller vara med i ett kriminellt ungdomsgäng, när det kommer till vad jag ska göra på fritiden. Jag skulle valt kriminalitet, då hade jag åtminstone varit ute och rört mig och kanske inte varit lika tjock. Jag undrar om det finns en annan kaka här i krokarna? Kolla, jag hittade en, men den är väldigt smulig. Said there's another and look right in my eye? It's in pieces, baby fix it! I'll buy you anything, I'll buy you any ring! Cookie, cookie, cookie, noooo! Thought you'd always be mine...

Caroline

Tragiskt

Sitter och kollar på Plain Jane. För alla er som inte vet vad det är för program så handlar det om en kvinna som hjälper "fega" tjejer att bjuda ut sin crush på dejt, och hjälper dem med att få bättre självförtroende. Är sådär halv kul, men väntar alltid på deras makeover för att hjälpa mig själv att intala att alla kan se bra ut, med kilo smink och fina kläder? haha kanske är jag som behöver hjälp med självförtroendet...

//Hannusch

Årets Uppdrag, haka på!

Det har varit alldels för många skämt om alkohol i den här bloggen, och för att förtydliga så skämtar vi bara om alkohol för att alla tycker alkohol är roligt. Jag dricker inte som en gris, utan snarare... som en griskulting? Självklart är jag dömd att vara forever alone, jag drar skämt om statistik och pokémon medan jag pekar ut det i en sarkastisk ton i en någorlunda osammanhängande text som du börjar få lite svårt att hänga med i just nu, och därför läser du om den här meningen. Om du någonsin har kört "jag har aldrig" med ett gäng stocholmsslynor och inte tagit en enda klunk under lekens gång, vet du hur jag känner just nu och då har du också hört the story of my life. Det är inte det att jag är oattraktiv, jag har bara problem att hålla ögonen öppna eftersom att mina ögonlock är slöa på grund av min efterblivenhet och det brukar uppfattas som oattraktivt. Vilket är mitt eget unika och långsökta och fruktansvärt utdragna sätt att säga: jag ska prata om någonting helt annat nu.

Medan du var i skolan skrev jag det här för att jag är sjuk som en hund, men åtminstone två gånger så smart som en vilket också råkar vara anledningen till att jag kan skriva överhuvudtaget.

46 dagar har gått sedan det här året påbörjades. En sak från nyårsnatten minns jag tydligare än allt annat: jag förväntade mig ett bra år. För att försäkra mig om att det också skulle bli så, gjorde jag nyårslöften som baserades på att förbättra mig själv (och därigenom leva ett bättre liv).

Huvudargumentet jag har till att jag inte tror världen kommer gå under är att vi människor helt enkelt är alldeles för söta för det. Det, plus att försök övertyga mig om att en första som hävdade att jorden går under nu inte är 1. schitzofren och 2. sa exakt samma sak om en massa andra årtal.

I alla fall, här är nyårslöftena jag gjorde:

I motsats till vad man kanske skulle kunna tro har att skriva på en blogg som en bra dag har sjutton läsare inte hjälpt mig uppnå något utav ovanstående mål. Och som bilden tydligt visar krockar löfte 1. med löfte 3. Undrar du om jag förbättrat något, ens en aning? Svaret är att jag är inte säker, jag har inte räknat ut hur man för statistik över det än. MEN, det finns en ännu bättre fråga: hur i guds heliga namn skulle man kunna bli smartare, snyggare och roligare? Hur i hela fridens namn gör man?

Snälla, sätt dig ner igen och ta det lugnt, panika inte om du nu hade tänkt dig att försöka uppnå samma mål som jag. Vi tar oss igenom det här tillsammans, okej? Jag startar en ny serie inlägg som jag ska kalla för "Årets Uppdrag." Kommer till en blogg nära dig inom en snar framtid. Under tiden, enjoy being your old, ugly, boring, dumbass old self, för att när det här är över är vi åtminstone charmigare och intelligentare än Frankensteins monster.

Until death do us part

Jag kan inte föreställa mig vad det finns att prata om på alla hjärtans dag förutom kärlek. Om man då bortser från VAD SOM HELST, det går att prata om precis VAD SOM HELST som inte är kärlek. Låt oss välja någonting... random, to stay true to the blogs theme?

Unga stjärnor som är bättre, populärare, snyggare och rikare än både dig och mig.

Hungerspelen har premiär den 23 Mars, och vet du inte vad det är så är det en film baserat på en bok. Läs boken, se filmen.

Storyns upplägg är att 24 ungdomar ska slåss till döden på en stor gladiatorarena, i direktsänd tv i en dyster framtid. Jag tänker inte recensera boken, utan snarare bygga mitt inlägg på det här, men det ska tilläggas att Hungerspelen är en av mina favoritböcker. Men är den bättre än Twilight? undrar du. Allt är bättre än Twilight. Bert Karlsson är charmigare än Twilight.

Nu till inläggets poäng/tema: Vi behöver aldrig någonsin göra något för att överleva nu för tiden.

Moderna tider har blivit så bekväma att det bara är för dig att rulla fram tills du möjligtvis stöter på en kamphund, där blir det stopp och så blir det också en rätt populär kultlåt. När var senaste gången ditt liv var i fara? Var du full? Eller bara korkad?

Skulle du överleva en gladiatorfight? Kan du använda pilbåge, svärd, knivar etc.? Nej, det behöver du inte. Lär dig bara skriva uppsatser, laga mat och ragga på krogen and you´re good for life. Och får det dig att känna? Mesig? Tom? Har du aldrig tänkt på det förens nu när jag tog upp det, och är nu rätt irriterad för att du hade lätt kunnat tänka dig att spendera resten av ditt liv med att aldrig någonsin tänka på sådana här saker?

Visst, det är tryggt och myspys att vi inte behöver oroa oss för hur vi ska skaffa mat för dagen. Men här är ditt liv:
Och här är en klocka:

New York

Lägg märke till hur den aldrig slutar ticka. Vad gör vi med våra liv? Visst har vi både du och jag någon form av plan? Om vi inte behöver överleva, är det inte dags att fokuser lite mer på att faktiskt leva?

This daily inspirational speech was brought to you by Caroline™

Om Hanna någonsin lär sig att stava

Om Hanna någonsin lär sig att stava bättre än min hund lovar jag att pröva på bungeejumping.

Programledare: Hanna, are you smarter than a 5th grader?

Hanna: No.

//Caroline

uppdatering ja

Som Carro tidigare skrivit är vi väldigt upptagna människor. Våran tid går just nu ut på att skämmas och ligga under våra täcken och sakta dö. Därför har våran uppdatering inte varit den bästa under helgen. Men som i ett av Carros tidigare inlägg, ju längre ifrån alkohol vi kommer ju tydligare blir våra texter, så ursäkta om jag inte gör er förstådda (om ni smarta människor förstår vad jag menar) Och för er som inte förstår läs inlägg #2 så förstår ni vad jag menar.

Men iallafall. Min morgon var sådär halv konstig, min mamma hitta mig ute på verandan där jag satt och solade? Ganska konstigt och jag vet inte riktigt hur jag hamnade där, och solade mitt i vintern? Som ni kanske förstår brukar jag vara väldigt morgon trött, jag såg säkert att det var sol ute, och jag gick ut?... Lite läskigt hur konstiga saker jag gör utan att själv vara medvetande.

So true...

IDIOT used Pokémon Reference! It's not very effective...

Kära läsare, jag kan inte föreställa mig varför du skulle bry dig eftersom att du lever ditt eget liv (how's that working out for you?), men det är lite glest mellan uppdateringarna på grund av bloggskrivarnas upptagenhet. Det, plus att jag skäms lite över det jag skriver. Faktum är att jag och Hanna skäms över rätt mycket för tillfället, men det är besides the point.

Eftersom att jag har noll självbevaresledrift tänkte jag prata om pokémon. Men det är inte egentligen om pokémon, åh nej, vad det egentligen handlar om är dejting.



Du förstår, det finns vissa saker som dejting borde vara som i stället för att dejting ska vara som dejting. Bland annat borde att dejta vara som pokémon. Låter det långsökt? Tillåt mig att förklara.

En miljon små detaljer räknas ini jakten på att hitta den rätta. Men om du kör pokémon-style, kan du fånga vem som helst i en fight, så länge som du har the balls. Och the right moves, förstås. En riktigt pokémonfight ser ut någonting åt det här hållet:

Och här följer min modifierade version:

Wild BOY appeared! What will GIRL do?

>FIGHT

GIRL used cleavage! It´s super effective!

The wild BOY used Lame Comment! It's not very effective...

GIRL used Nice Smile! The wild BOY is paralyzed, it may be unable to move. GIRL used Flatter Ego! It's super effective!

The wild BOY used Masculinity Posing! It's super effective!

GIRL used Ridiculous Temptational Eyelashbatting! It's super effective!

The wild BOY used Strip. It's a critical hit!

Och det är DÄRFÖR dejting borde vara som i pokémon. Det kan inte gå fel, det är baserat på en matematisk uträkning.

Mina två favoritpokémon är Machomon och Testosteronachu.

Kaka?

Är det något jag lärt mig i skolan är att rita diagram. Livet kan verkligen sammanfattas i ett diagram. Eller livet, jag menar humöret, sorry, vart lite fel där. PMS får en på fml mode må jag säga. an tar en kaka, allt blir bra, 2 sek senare är man nere på tpl igen då man frågar sig vart fan kakan tog vägen. Man hämtar en till allt blir bra. Efter veckan klagar man på "mens mage" men va fan, alla vet att du har tjockat dig och ätit extra skyll på mensen du, men snart sitter du där fet som fan i soffan och dregglar efter Zac Efron som nu bara flyger längre bort ju fulare du blir. Man sjunker ner i soffan lite till, och äter lite mer.

Detta var "verkligen inte" ett inlägg för att jag skulle få visa min obesvarade kärlek till Zac Efron.

Jag menar, kolla på honom? *dreggel* (inte alls patetiskt)

hanna

Den första rappen

Efter 28656789* skämt om statistik undrar jag hur länge till jag kommer undan med det. Grejen är den att det är helt okej att skämta om statistik, ingen blir upprörd. Nyckeln till humor ligger i att driva med något- och då måste man hitta något som det är okej att driva med. Jag har ett hjärnspöke som tjatar om att jag ligger i trubbel när jag skämtar elakt om något. Sedan minns jag hur bitter jag är och så har jag inte längre några problem med att vara elak.

Men så igen, finns det något ganska smaklöst med att vara elak. Visst, nyckeln till humor är fortfarande att driva med någonting, men det lämnar mer dörrar öppna än att rätt och slätt trycka ner folk. Ibland driver man med folks förväntningar- du förväntar dig att saker ska vara på ett visst sätt, och när en referens görs till det på ett överraskande sätt i samband med att du uppfattar det som bekant har vi... BAM, HUMOR!

BITCHES BE TRIPPING WHEN I SHOW U HOW IT'S DONE, LIKE MY SWAG WHEN THE BOYS GET SHOT OVER LIKING WHAT I WRITE, I'M A RAPPER AND MY TEXT IS DAMN CAPS LOCK 'CAUSE RAPPERS ARE QUITE AGGRESSIVE, U KNOW

Här följer den sanna historian om hur rappen uppfanns, featuring guy 1 och guy 2 som jag till och med la in en liten bild på. Och med sanna historian menar jag att jag hittade på den medan jag egentligen önskade att jag kunde dra fler skämt om statistik.

Så... lagt märke till hur rapplåtar rimmart? Det är för att i begynnelsen var alla rapplåtar en dikt.

Stereotypisk svart kille nr. 1

Stereotypisk svart kille nr. 2

GUY 1: Hey man, my bro, whats up?
GUY 2: BRO! IM SO GLAD TO SEE U GIVE ME A HUUUUUG :D. U know, everythings fine, just fine. I'm taking these classes in poetry, and now I just can't stop thinking of how beautiful the sky is, or how much my girl reminds me of the sun n stuff. U know, beautiful stuff.
GUY 1: So, u like, rhyme n stuff?
GUY 2: Yeh, and i get all naked n stuff.
GUY 1: What?
GUY 2: Wanna hear a poem? It's about how mad I am at the world and my ex, u know Latisha?
GUY 1: Yeh, dat bitch. But u gotta love that ass. Sure, I wanna hear your poem, bro.
GUY 2: *tar upp en skrynklig papperslapp ur bakfickan, och en pistol, en kniv och en crackpipa ramlar ut* *Harklar sig* Bitch, u owe me money, money, money, can't stop thinking bout them money. So I'll come to your house with a AK-47, honey. Shut upp n*gga, u aint seen nuthin yet, imma BURN YOUR HOUSE DOWN THEN MY FUTURE IS SET.
GUY 1: Dude, you're screaming. Why? U mad bro?
GUY 2: I've been pretty upset lately, yes, I'm glad you asked. U know, society and other n*ggas just get me down, man. Here's the rest of the poem. U listenting? U hear what I'm saying? *Harklar sig igen* So, it's prison after that, right after my crime. I'll be pennyless and troubled owning nothing but time. I AM SAD AND MY LIFE IS SH*T, LATISHA WHY YOU LEFT ME I AM LONELY BUT MUSCULAR AND FIT.
GUY 1: Dude, it really does rhyme. And I like how you're all aggressive n stuff, it's like you're really expressing how you feel wit that poem. Let me try. *Harklar sig* MONEY MONEY MONEY, LADIES LADIES LADIES CAUSE I LIKE LADIES. Well, it doesent rhyme, but I sure can say it fast.
GUY 2: OMG stereotypical black guy number one, we should totally sing songs like this!
GUY 1: OMG thats brilliant!!!

/Caroline

*Med reservation för statistiska felaktigheter

Om människor var som hundar

Vi vet alla att vi är djur, oavsett hur civiliserade vi är. Vi är våldsamma, giriga, promiskuösa, impulsiva och väldigt snabba med att prioritera att rädda vårt eget skinn. Självklart, hur annars skulle vi kunna överleva? Men innan du klankar ner allt för mycket på vår egen djurart, tänkte jag demonstrera hur mycket värre det skulle kunna vara.

1. Glöm Handskakingar

För att är man en hund är det inte så man hälsar. Och om du inte bara vill ta reda på hur den person du träffar doftar genom en närgången undersökning, kan du ju också hoppa direkt till att börja slicka på den andra personen. Statistik talar för att du vill, 78% av alla bloggläsare har en inre brinnande önskan om att slicka på främlingar. Resterande 49% läser inte bloggar, men slickar på främlingar ändå.*

2. En jädra massa sex

Det skulle inte vara konstigt att kasta sig över första bästa främling och påbörja en intensiv förökningsprocess. Ingen skulle ha något emot att du gör det offentligt, heller. Faktisiskt så skulle det vara din plikt gentemot moder natur, du måste ju säkra din egen ras överlevnad.

3. Omedelbart våld, starkast överlever

Det är inte förens nu som de negativa sidorna kommer fram. Känner du dig lite svag? Ajdå. Om du inte satt i ditt trygga hus framför din dyra dator just nu, utan verkligen levde en vidhundsliv skulle du ha ett problem. Du skulle kunna bli dödad snabbare än du hinner säga "jag undrar om det här blogginlägget kommer innehålla något diagram?"

Har du någonsin lagt märke till hur konstigt det vore om vi var som hundar, och gick längs en gata, och så plötsligt ställer sig håret i vår nacke upp för att en hanmänniska passerar! Oh no, han går där på andra sidan, det är bäst att du attackerar honom för att du inte gillar honom! Du har aldrig mött honom förut, han har inte ens provocerat dig genom att kolla på dig, du bara hoppar på honom.

Jag gjorde en undersökning med 3.456789 personer**, och här är statistiken. Jag ställde frågan: Skulle du hellre vilja vara en hund än en människa?

*Med reservation för statistiska felaktigheter
**Med reservation för statistiska felaktigheter

//Caroline

Awkward moment

Sitter i en av datasalarna i skolan och försöker få något gjort. Hela salen är dessutom full med massa killar som sitter och spelar nått pang pang spel som "teknikarna" lyckats ladda ner på skolans närverk.

To the point: That awkward moment när jag sitter på Facebook och killen brevid addar mig som vän. Jag vill tillägga att allt är tyst och ingen säger ett ord eller ens kollar på varandra. Jag nekar och går sedan sakta ut ur rummet.

Nu när vi ändå är inne på skola kan jag ju berätta glatt att det här är jag i nuläget:

//Hanna

Filmtips: Dinner for schmucks

I ett försök att stryka över hur jag brutalt klankade ner på tyskar och Hanna i föregående inlägg, hade jag tänkt göra ett helt nytt inlägg och utgå ifrån att allt dumt jag nåonsin sagt glöms bort så fort jag säger någonting nytt.

Och om du håller tummarna för att jag kommer vara ännu mer retarded* för ditt nöjes skull, ja, vem vet? Hur får vi reda på det? Jo, statistik så klart. I slutet av inlägget analyserar vi innehållet och hur efterblivet det var.

Dinner for Schmucks**

Ja, till och med hans leende är komiskt. Man bara vet det genom att kolla på honom: den här mannen haffar brudar.

Skådespelare: Steve Carell och Paul Rudd. Utgiven: 2010. Genre: Komedi

When he finds out that his work superiors host a dinner celebrating the idiocy of their guests, a rising executive questions it when he's invited, just as he befriends a man who would be the perfect guest. ***

Först av allt slår det mig som märkligt hur pass mycket hat den här filmen mottagit från amerikanska filmnördar, när den trots allt uppfyller krav nummer ett när det kommer till filmer: att vara underhållande. Men tydligen är amerikanarna inte lika lättcharmade av en välskriven film som de är av Jersey Shore. Lustigt, för att karaktärerna i både film och den där tvserierna håller sig på ungefär samma iq-nivå. Vad jag gillar särkilt med Jersey Shore är hur jag inte kan göra någon graf över hur deras strukturerade tankeförmåga förändras i takt med ökad alkoholkonsumtion: den förblir densamma oavsett hur mycket de häller i sig! Det är ett vetenskapligt fenomen som bara kan återfinnas i Guidos och gnagare, och någon borde föra statistisk över det. (Jag! Jag kan föra statistik över det!)

Men du vill veta om du borde kolla på den här filmen eller inte. Och du borde se den, helt klart, för att vet du vad? Den är inte bara rolig och smart och kreativ, den är söt också. Vår schmuck är den typen av person som gör konst av döda möss. Alla på en gång nu: awwwwww.

Här är en piechart. Piechart är engelska för... pajkarta? Det är så att du ska veta var pajen finns i kylskåpet. Jupp, det är 75%**** bättre än diagram, för att man slipper vara hungrig.

*Retarded är ett ord på engelska

**Dinner for schmucks är också på engelska, alltså ett annat språk än svenska

***Det finns en jättebra hemsida för dig: http://translate.google.se/#

****Med reservation för statistiska felaktigheter

Caroline

Inte bitter jag inte

Har ni tänkt hur jävla ful denna symbol egentligen är?
Det finns en kille, låt oss kalla honom för Nils. Eller nej vi tar Lucas istället, de är bra för jag känner ingen Lucas så ingen kan koppla de, utmärkt.
Lucas iallafall ska få en rejäl "taste of his own medicine". So watch out bitch I'm coming
Men jag är inte bitter! jag är inte bitter... inte alls bitter

//Hannusch

Det här med kärlek

Ja, fan vad alla vill söka kärleken. Förstår inte hur dom orkar? Men ska pröva något som jag läst ska få en på "kärlekshumör", nämligen att äta en kärleksmums! Va tvungen att åka till ICA och köpa ett lager till mig, ska nog bjuda Carro på en med.

Först tänkte jag egentligen "vafan?" men sen när jag tänker på de, kakan heter ju trots allt kärleksmums? Det måste ju ligga något bakom namnet